Pojken med fjärilen i handen
2024-05-30 / Theodor von Knorring
Kära klasskamrater, lärare och föräldrar och vänner, Idag samlas vi här för att fira och reflektera över vår resa på Strandskolan. Den här dagen är både glädjefylld och sorglig, för vi står vid slutet av en viktig tid i våra liv men också i början på en ny. Strandskolan har varit vår plats för lärande och växande, en trygg hamn där vi har funnit stöd, kamratskap och vägledning.
När jag ser tillbaka på min tid här, minns jag särskilt min första dag. Den dagen jag fick träffa det som skulle komma att bli min nya klass efter sommarlovet, det var slutet av 1an. Jag fick följa med min nya klass och släppa ut fjärilar i skogen. Det var en dag fylld av spänning och förundran som jag kommer att bära med mig länge. Jag minns när vi stod där, vi höll de små fjärilarna i våra händer och såg dem flyga iväg, fria att utforska världen. Det ögonblicket symboliserade för mig hur våra egna resor skulle bli, en resa mot att växa, lära oss och slutligen hitta vår egen väg.
Om jag fick säga säga något till den där pojken som stod där med fjärilen i handen skulle det nog vara att ta vara på den tiden han har framför sig. För en dag, nästan 8 år senare, kommer han stå där men då är det hans tur att flyga vidare.
För nu står jag här 8 år senare vid en ny milstolpe och samtidigt som jag känner stor förundran,nyfikenhet och nervpirrande inför vad framtiden har att erbjuda så tillkommer också ett stort vemod. Att lämna den plats som känts som min i nästan 8 år, att säga hejdå vid en sommaravslutning med vetskapen om att denna gången är det för gott. Att veta att jag nu ser alla klassrum som fått mig att känna alla möjliga känslor för en sista gång. Alla tusentals timmar innanför dem stora röda tegelväggarna har nu fått sitt slut. Strandskolan har varit som en trädgård för oss. Här har vi fått möjlighet att som frön att växa med kunskap för att kunna blomstra. Vi har vuxit starkare, både som individer och som en gemenskap. Vi har mött utmaningar och funnit sätt att övervinna dem, vi har delat stunder av skratt, glädje och även sorg. Vi har också lärt oss att respektera varandra, samarbeta, men också fått förståelse för varandras olikheter.
Jag vill också passa på att tacka några av våra viktiga lärare under vår tid här: Tack Jonas för din outtröttliga energi och förmåga att göra lärandet roligt, din undervisning har innehållit allt man kan önska från nyhetskahoter till älgjakten. Tack Marie för ditt tålamod och din förståelse under alla våra frågor och funderingar, du har alltid varit en trygg punkt för oss alla och för det är vi evigt tacksamma. Tack Victoria, du har alltid varit tydlig och med en varm hand hjälp mig att nå längre och vi vet att du alltid velat vårt bästa, du har varit en otrolig mentor.
Så när vi nu står inför detta avsked, låt oss minnas allt det vi har upplevt här. Låt oss bära med oss våra lärdomar, våra vänskaper och våra minnen in i framtiden. Låt oss möta det som kommer med mod och nyfikenhet, precis som den dagen vi släppte ut fjärilarna. Och som fjärilarna som flög iväg, låt oss sträva efter att sprida våra egna vingar och flyga mot nya höjder. Låt oss omfamna förändringen som nu kommer, vi är redo för vad framtiden har att erbjuda, och vi kommer ta möjligheten att växa av utmaningen. Men nu är det dags att säga hejdå till vår trygga hamn i kunskapens ocean. Tack Strandskolan, tack för alla minnen, ledsna som glada, låt oss nu segla vidare med stolthet och glädje över vad vi åstadkommit och med förväntan över vad som komma skall. Tack!
Om jag fick säga säga något till den där pojken som stod där med fjärilen i handen skulle det nog vara att ta vara på den tiden han har framför sig. För en dag, nästan 8 år senare, kommer han stå där men då är det hans tur att flyga vidare.
För nu står jag här 8 år senare vid en ny milstolpe och samtidigt som jag känner stor förundran,nyfikenhet och nervpirrande inför vad framtiden har att erbjuda så tillkommer också ett stort vemod. Att lämna den plats som känts som min i nästan 8 år, att säga hejdå vid en sommaravslutning med vetskapen om att denna gången är det för gott. Att veta att jag nu ser alla klassrum som fått mig att känna alla möjliga känslor för en sista gång. Alla tusentals timmar innanför dem stora röda tegelväggarna har nu fått sitt slut. Strandskolan har varit som en trädgård för oss. Här har vi fått möjlighet att som frön att växa med kunskap för att kunna blomstra. Vi har vuxit starkare, både som individer och som en gemenskap. Vi har mött utmaningar och funnit sätt att övervinna dem, vi har delat stunder av skratt, glädje och även sorg. Vi har också lärt oss att respektera varandra, samarbeta, men också fått förståelse för varandras olikheter.
Jag vill också passa på att tacka några av våra viktiga lärare under vår tid här: Tack Jonas för din outtröttliga energi och förmåga att göra lärandet roligt, din undervisning har innehållit allt man kan önska från nyhetskahoter till älgjakten. Tack Marie för ditt tålamod och din förståelse under alla våra frågor och funderingar, du har alltid varit en trygg punkt för oss alla och för det är vi evigt tacksamma. Tack Victoria, du har alltid varit tydlig och med en varm hand hjälp mig att nå längre och vi vet att du alltid velat vårt bästa, du har varit en otrolig mentor.
Så när vi nu står inför detta avsked, låt oss minnas allt det vi har upplevt här. Låt oss bära med oss våra lärdomar, våra vänskaper och våra minnen in i framtiden. Låt oss möta det som kommer med mod och nyfikenhet, precis som den dagen vi släppte ut fjärilarna. Och som fjärilarna som flög iväg, låt oss sträva efter att sprida våra egna vingar och flyga mot nya höjder. Låt oss omfamna förändringen som nu kommer, vi är redo för vad framtiden har att erbjuda, och vi kommer ta möjligheten att växa av utmaningen. Men nu är det dags att säga hejdå till vår trygga hamn i kunskapens ocean. Tack Strandskolan, tack för alla minnen, ledsna som glada, låt oss nu segla vidare med stolthet och glädje över vad vi åstadkommit och med förväntan över vad som komma skall. Tack!