Ett stort äventyr
2024-05-30 / Alma Ahlquist
Som liten sexåring förstod jag inte vilket stort äventyr jag gav mig in på när jag för första gången öppnade Somdörrarna. Dörrarna som ledde mig in i den stora, främmande skolan. Jag förstod inte att de lokalerna som jag då såg som kala, stora och läskiga senare skulle bli som ett andra hem och hur otroligt mycket tid jag skulle spendera här på Strandskolan.
Här har jag tillbringat större delen av min vakna tid i hela 10 år! När jag gick i sexårs så tyckte jag att alla som var äldre än mig såg jättestora ut, som om de alla redan gick i nian… och att jag någonsin skulle bli så stor kändes helt bortom räckhåll. Men tiden svischade förbi och idag står jag här och ska snart sluta nian. Kvar är bara två prov för mycket, några sista dagar med klassen, avslutningen och balen. Den där balen som jag längtat efter i 10 år. Jag har intalat mig själv och alla andra att jag inte kommer att gråta på skolavslutningen, att jag bara vill härifrån nu, från Strandskolan.
Men nu när det börjar närma sig så inser jag att det inte riktigt är sant. Jag har ju faktiskt spenderat nästan ⅔ av mitt liv här och det ger avtryck. Vissa dagar har jag hatat Strandskolan, alla tidiga mornar när jag behövde dra mig upp ur sängen för att gå hit. Samtidigt har jag många underbara minnen härifrån. En stor anledning till dessa fina minnen är såklart mina härliga vänner, utan dom skulle nog skolan varit 100 gånger jobbigare.
Jag vill ge min skolgång både ris och ros, det har varit alldeles för många prov, en del jobbiga kompis draman och allmänt dåliga dagar. Samtidigt finns det gånger då jag skrattat tills jag fått tårar i ögonen och ont i magen. Jag har haft roliga lektioner där jag lärt mig mycket och jag har lärt känna några av mina närmsta vänner här. Jag vill tacka alla er bra lärare som lärt mig massor under åren och mina fina vänner som hjälpt mig att hålla humöret uppe. Jag vill även skicka ett stort tack hem till mina föräldrar som lyssnat på alla mina klagomål och hjälpt mig med allt mellan himmel och jord.
Snart kommer jag få stänga dörrarna till Strandskolan för sista gången och öppna en ny dörr. Dörren som leder mig till nya äventyr. Det kommer att bli sorgligt att lämna Strandskolan och alla er, vi som har hängt ihop så länge. Jag vet inte riktigt om jag har fått både rötter och vingar men nu känner jag mig faktiskt RIKTIGT redo att flyga härifrån! Det får bära eller brista. Tack och hej för mig!
Men nu när det börjar närma sig så inser jag att det inte riktigt är sant. Jag har ju faktiskt spenderat nästan ⅔ av mitt liv här och det ger avtryck. Vissa dagar har jag hatat Strandskolan, alla tidiga mornar när jag behövde dra mig upp ur sängen för att gå hit. Samtidigt har jag många underbara minnen härifrån. En stor anledning till dessa fina minnen är såklart mina härliga vänner, utan dom skulle nog skolan varit 100 gånger jobbigare.
Jag vill ge min skolgång både ris och ros, det har varit alldeles för många prov, en del jobbiga kompis draman och allmänt dåliga dagar. Samtidigt finns det gånger då jag skrattat tills jag fått tårar i ögonen och ont i magen. Jag har haft roliga lektioner där jag lärt mig mycket och jag har lärt känna några av mina närmsta vänner här. Jag vill tacka alla er bra lärare som lärt mig massor under åren och mina fina vänner som hjälpt mig att hålla humöret uppe. Jag vill även skicka ett stort tack hem till mina föräldrar som lyssnat på alla mina klagomål och hjälpt mig med allt mellan himmel och jord.
Snart kommer jag få stänga dörrarna till Strandskolan för sista gången och öppna en ny dörr. Dörren som leder mig till nya äventyr. Det kommer att bli sorgligt att lämna Strandskolan och alla er, vi som har hängt ihop så länge. Jag vet inte riktigt om jag har fått både rötter och vingar men nu känner jag mig faktiskt RIKTIGT redo att flyga härifrån! Det får bära eller brista. Tack och hej för mig!