Avslutningstal Strandskolan
2024-05-30 / Mathilde Sørhus-Jordanger
Höstterminen 2021 började vi i högstadiet. Det var också då jag började på Strandskolan. Det var tre år sedan. Jag kommer ihåg den rädslan och nervositeten som jag kände när jag skulle gå igenom dessa dörrar för första gången.
Jag bytte från en skola som bara gick upp till årskurs 6. Det var där jag hade alla mina kompisar, min trygghet och min vardag. Så för mig var det en stor omställning att byta till Strandskolan.
Jag visste inte hur jag skulle bete mig eller hur jag skulle klä mig. Jag var osäker och visste inte riktigt min plats här. Jag var helt enkelt ovetande och rädd för vad som väntade åren framför mig. Jag kände mig vilsen och hade ingen aning vad Strandskolan innebar. Men det som väntade mig här var de tre bästa och värsta åren i mitt liv.
Jag har haft stunder där jag har skrattat, gråtit, gäspat och nästan somnat för att det har varit så tråkigt. Jag har skapat minnen och tillbringat mina dagar med några av mina favoritpersoner.
När jag började här lämnade jag mina gamla kompisar bakom mig, men samtidigt hittade jag nya kompisar som alltid funnits vid min sida. Vänner som har gjort de jobbiga dagarna lättare och de vanliga dagarna roligare. Det är vänner som jag önskar att alltid ha kvar. Strandskolan kommer alltid vara en del av mig, till och med alla illaluktande klassrum. Även fast vissa klassrum luktar mer än andra så kan jag faktiskt säga att jag har lärt mig något, inte bara har jag lärt mig NO eller SO, jag har också lärt känna mig själv.
Snart är det dags att lämna Strandskolan bakom oss, och jag kommer sakna varenda grej som Strandskolan har att erbjuda. Varje slut är också en början, som man säger. Men jag vet helt ärligt inte om jag är redo för att det ska ta slut. Jag är inte redo att glömma eller säga hejdå. Jag är inte heller redo att förlora den vardag och den trygghet som jag äntligen har hittat igen. Den trygghet jag hade vant mig med, och den trygghet jag gillar så enormt mycket. Nu är det dags att börja gymnasiet, det dags att hitta en ny vardag. Men jag känner mig precis lika nervös och rädd som det lilla låg- och mellanstadie barnet jag en gång i tiden var. Jag är fortfarande rädd för de stora barnen och är helt omedveten om vad som kommer framför mig. 3 år har det gått, 3 år med blod, svett och tårar. Men främst har det varit stunder då jag har skrattat tills jag börjat gråta, jag har skrattat så mycket med de bästa vännerna man kan tänka sig. Och jag hoppas jag hittar fler vänner i gymnasiet där jag kan skratta lika mycket i 3 år till. Snart är det dags för oss att gå genom dessa dörrar för sista gången och för oss att gå våra skilda vägar, och med det vill jag säga tack Strandskolan för allt du har gett oss.
Jag visste inte hur jag skulle bete mig eller hur jag skulle klä mig. Jag var osäker och visste inte riktigt min plats här. Jag var helt enkelt ovetande och rädd för vad som väntade åren framför mig. Jag kände mig vilsen och hade ingen aning vad Strandskolan innebar. Men det som väntade mig här var de tre bästa och värsta åren i mitt liv.
Jag har haft stunder där jag har skrattat, gråtit, gäspat och nästan somnat för att det har varit så tråkigt. Jag har skapat minnen och tillbringat mina dagar med några av mina favoritpersoner.
När jag började här lämnade jag mina gamla kompisar bakom mig, men samtidigt hittade jag nya kompisar som alltid funnits vid min sida. Vänner som har gjort de jobbiga dagarna lättare och de vanliga dagarna roligare. Det är vänner som jag önskar att alltid ha kvar. Strandskolan kommer alltid vara en del av mig, till och med alla illaluktande klassrum. Även fast vissa klassrum luktar mer än andra så kan jag faktiskt säga att jag har lärt mig något, inte bara har jag lärt mig NO eller SO, jag har också lärt känna mig själv.
Snart är det dags att lämna Strandskolan bakom oss, och jag kommer sakna varenda grej som Strandskolan har att erbjuda. Varje slut är också en början, som man säger. Men jag vet helt ärligt inte om jag är redo för att det ska ta slut. Jag är inte redo att glömma eller säga hejdå. Jag är inte heller redo att förlora den vardag och den trygghet som jag äntligen har hittat igen. Den trygghet jag hade vant mig med, och den trygghet jag gillar så enormt mycket. Nu är det dags att börja gymnasiet, det dags att hitta en ny vardag. Men jag känner mig precis lika nervös och rädd som det lilla låg- och mellanstadie barnet jag en gång i tiden var. Jag är fortfarande rädd för de stora barnen och är helt omedveten om vad som kommer framför mig. 3 år har det gått, 3 år med blod, svett och tårar. Men främst har det varit stunder då jag har skrattat tills jag börjat gråta, jag har skrattat så mycket med de bästa vännerna man kan tänka sig. Och jag hoppas jag hittar fler vänner i gymnasiet där jag kan skratta lika mycket i 3 år till. Snart är det dags för oss att gå genom dessa dörrar för sista gången och för oss att gå våra skilda vägar, och med det vill jag säga tack Strandskolan för allt du har gett oss.