Mitt avslutningstal
2024-05-31 / Nataša Markovic
Idag står jag här, i slutet av nian, och dagarna börjar sakta lida mot slutet. Äntligen. Jag tror inte att jag någonsin känt mig mer redo än vad jag gör nu. Dessa åtta år på Strandskolan har varit de jobbigaste, men också de roligaste. Min skolgång här på Strandskolan har definitivt varit en resa. Fastän dessa år varit utmanande, så har jag kämpat mig igenom dem, och snart är det äntligen över.
Trots att alla mina år på Strandskolan, för det mesta, varit tuffa och utmanande, så har jag gjort så många roliga minnen. Strandskolan har även format mig till personen jag är idag. Jag har också träffat vänner för livet. Vänner som jag aldrig hade klarat mig utan under alla dessa jobbiga år. Åren flög förbi och plötsligt skulle jag börja högstadiet. Högstadiet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Högstadiet har mer eller mindre varit en känslomässig bergodalbana.
Jag kommer för evigt att minnas alla lunchraster där vi satt i matsalen, och garvade ihjäl oss tills vi inte längre kunde andas. Alla raster vi tillbringade på uppis, där vi också försökte få prissänkning av Jamil, på de där överprisade chokladbollarna. Allt var dock egentligen väldigt överprisat. Alla lektioner där jag endast satt och kollade serier, pinterest, eller online shoppade. Vilket absolut inte lönade sig till mina betyg. Alla gånger jag blev påkommen med mobilen i handen när den egentligen inte skulle vara där, och att det alltid blev ett jävla tjat när jag kom hem, just för att mamma fick mejl hem om att mobilen inte vart inlämnad.
Något jag däremot inte kommer att minnas, som jag aldrig ens lärt mig minnas, är alla avdelningar med de udda namnen. Jag tror inte heller att jag ens vet vilken avdelning det är jag går på nu.
En av de bästa sakerna som hänt under min tid på Strandskolan, måste nog ändå vara när vi fick en ny kock. Sedan Åke blev utbytt har vi äntligen fått både god och ätbar mat, som jag faktiskt ser fram emot att äta. Även fast jag har en hel del negativa saker att säga om Strandskolan, och personalerna här, som jag faktiskt inte hade tänkt ta upp i mitt tal, så finns det faktiskt något Strandskolan gett mig, förutom stress, sömnproblem och psykisk ohälsa. Det är mina vänner och alla fina, roliga, jobbiga och sjuka minnen och stunder vi har skapat här på Strandskolan. Nu snart är det vår tur att avsluta nian. Snart behöver vi inte längre längta, för nu har vi snart gjort det, och snart går livet vidare.
Jag kommer för evigt att minnas alla lunchraster där vi satt i matsalen, och garvade ihjäl oss tills vi inte längre kunde andas. Alla raster vi tillbringade på uppis, där vi också försökte få prissänkning av Jamil, på de där överprisade chokladbollarna. Allt var dock egentligen väldigt överprisat. Alla lektioner där jag endast satt och kollade serier, pinterest, eller online shoppade. Vilket absolut inte lönade sig till mina betyg. Alla gånger jag blev påkommen med mobilen i handen när den egentligen inte skulle vara där, och att det alltid blev ett jävla tjat när jag kom hem, just för att mamma fick mejl hem om att mobilen inte vart inlämnad.
Något jag däremot inte kommer att minnas, som jag aldrig ens lärt mig minnas, är alla avdelningar med de udda namnen. Jag tror inte heller att jag ens vet vilken avdelning det är jag går på nu.
En av de bästa sakerna som hänt under min tid på Strandskolan, måste nog ändå vara när vi fick en ny kock. Sedan Åke blev utbytt har vi äntligen fått både god och ätbar mat, som jag faktiskt ser fram emot att äta. Även fast jag har en hel del negativa saker att säga om Strandskolan, och personalerna här, som jag faktiskt inte hade tänkt ta upp i mitt tal, så finns det faktiskt något Strandskolan gett mig, förutom stress, sömnproblem och psykisk ohälsa. Det är mina vänner och alla fina, roliga, jobbiga och sjuka minnen och stunder vi har skapat här på Strandskolan. Nu snart är det vår tur att avsluta nian. Snart behöver vi inte längre längta, för nu har vi snart gjort det, och snart går livet vidare.