Jag står här och känner oro, rädsla och hoppfullhet inför den 12 juni.
2024-05-31 / Victoria Engström
Det här blir slutet på vår skolgång i Strandskolan, slutet på grundskolan, slutet på ett kapitel i våra liv som pågått i 10 år. Det blir å andra sidan en början på ett nytt kapitel, gymnasiet. Varje år och dag som gått här har jag mött utmaningar i skolan, och det har tagit mig ett trappsteg närmare denna dag för varje dag som gått. Det här blir ett avsked som blir lyckligt, overkligt och tråkigt. Med tunga ord har jag svårt att säga att det här är vår sista stund i Strandskolan.
Gymnasiet kommer bli något nytt, roligt och intressant, samtidigt som jag ser tillbaka på åren jag gått här och det kommer bli konstigt att inte längre gå här och för varje dag kl 8 sätta mig i Kajutan och vänta på att lektionen ska börja. Det kommer bli främmande att lämna den här skolan och inte komma tillbaka efter det sköna, varma och lugna sommarlovet.
Under skolgången i Strandskolan har det hänt en hel del, jag menar 10 år, det har varit en lång och lärorik resa. I juni kommer den stora dagen som alla väntat på och när den väl syns i dörröppningen så ska var och en lämna skolbyggnaden och det är dags att vända blad och kapitlet som är fullt av knöliga bokstäver, långa meningar och flera rader.
När jag tänker tillbaka så har allting gått i raketfart, och det känns inte som om gymnasiet är bakom hörnet. Hur kunde egentligen allting gå så fort? I början var det nervöst att börja grundskolan, men nu är det nervöst att sluta. Fokuset var från början Fyren, en augustidag, år 2014. Jag vet inte hur nervös 6 åriga jag var inför denna dag, men jag stod där och såg mina nya klasskamrater och nya fröknar. Det var nytt och spännande, och något annorlunda jämfört med tiden på dagis, eftersom det i min grupp endast var 8 personer.
Jag har gått i den här klassen sedan årskurs 4 då klasserna blandades om, och jag var ledsen, orolig och nervös. Det var nya ansikten att känna igen och nya kamrater att lära känna. Det blev dock bra och jag skaffade nya vänner. Till slut började jag högstadiet där mycket handlade om prov, betyg och läxor. Det var och är den tiden i skolan som gett mig mest stress, gjort mig trött och gjort att jag tappat mitt fokus. Jag kan dock säga till 6 åriga jag att jag kom till målet, som jag inte ens kunde tänka på när jag var 6 år gammal, men idag står jag här och är hyfsat förberedd inför gymnasiet. Jag känner mig glad, bekväm och hoppfull, även om det säkerligen kommer bli nervöst med en ny skola, efter den här skolan som varit en del av mitt liv i 10 år.
Men nu står vi äntligen här och snart splittrades vi och även om det är tråkigt i stunden så kommer alla fortsätta utveckla sig själva utanför Strandskolan. Det är så mycket som kommer förändras, och trots att det inte har varit en spikrak väg i grundskolan och heller inte kommer vara det i framtiden, så har jag fått en bra grund från Strandskolan och det är jag tacksam över.
Under skolgången i Strandskolan har det hänt en hel del, jag menar 10 år, det har varit en lång och lärorik resa. I juni kommer den stora dagen som alla väntat på och när den väl syns i dörröppningen så ska var och en lämna skolbyggnaden och det är dags att vända blad och kapitlet som är fullt av knöliga bokstäver, långa meningar och flera rader.
När jag tänker tillbaka så har allting gått i raketfart, och det känns inte som om gymnasiet är bakom hörnet. Hur kunde egentligen allting gå så fort? I början var det nervöst att börja grundskolan, men nu är det nervöst att sluta. Fokuset var från början Fyren, en augustidag, år 2014. Jag vet inte hur nervös 6 åriga jag var inför denna dag, men jag stod där och såg mina nya klasskamrater och nya fröknar. Det var nytt och spännande, och något annorlunda jämfört med tiden på dagis, eftersom det i min grupp endast var 8 personer.
Jag har gått i den här klassen sedan årskurs 4 då klasserna blandades om, och jag var ledsen, orolig och nervös. Det var nya ansikten att känna igen och nya kamrater att lära känna. Det blev dock bra och jag skaffade nya vänner. Till slut började jag högstadiet där mycket handlade om prov, betyg och läxor. Det var och är den tiden i skolan som gett mig mest stress, gjort mig trött och gjort att jag tappat mitt fokus. Jag kan dock säga till 6 åriga jag att jag kom till målet, som jag inte ens kunde tänka på när jag var 6 år gammal, men idag står jag här och är hyfsat förberedd inför gymnasiet. Jag känner mig glad, bekväm och hoppfull, även om det säkerligen kommer bli nervöst med en ny skola, efter den här skolan som varit en del av mitt liv i 10 år.
Men nu står vi äntligen här och snart splittrades vi och även om det är tråkigt i stunden så kommer alla fortsätta utveckla sig själva utanför Strandskolan. Det är så mycket som kommer förändras, och trots att det inte har varit en spikrak väg i grundskolan och heller inte kommer vara det i framtiden, så har jag fått en bra grund från Strandskolan och det är jag tacksam över.