Avslutningstal
2024-05-31 / Elize Du Puy
Jag minns första dagen i skolan, jag gick in i syds klassrum och bemöttes av alla elever som ivrigt sprang runt och plötsligt kunde utbrista i sång och dans utan en ända tanke om andras åsikter och tankar. I förskoleklass bestod större delen av ens problem av vem som hann paxa gungorna först, vem som ritade gulligaste djur och de obligatoriska bråken med lärarna att man inte ville ha på sig galonisar under rasterna.
Vi började i mellanstadiet, då försökte man till stor del följa alla medelålderskris liknande förändringar i stil och kompisgrupper dom flesta gick igenom under den tiden. Vi var även tvungna att vara ute på rasterna oberoende av det var för väder, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var en av dom som la ner hela min själ på att gömma mig från lärarna i hopp att lyckas stanna inne. Det gick dock inte alltid som planerat då det slutade i att sitta vid middagsbordet och försöka förklara alla hemmailen.
Alla högstadiets svårigheter och problematiker kändes så avlägsna men den tiden kom snabbare än man någonsin kunnat tro. Alla dagar har känts detsamma men ändå står vi här idag och kan se över de tio åren vi spenderat här som inkluderar alla saker som vi i stunden upplevt som jobbiga eller roliga, positiva som negativa men nu kan vi istället se det som något som gett hela upplevelsen av grundskolan karaktär och gjort den så betydelsefull. Det är många aspekter som bidragit till att skolgången blev till den minnesvärda resan den blivit, exempelvis alla udda vikarier, alla miljontals lärarbyten vi haft, våra utflykter och klassresor. Jag tror aldrig att jag hade tagit mig genom skolgången utan alla Coopbesök och alla oräknebara skrattattacker.
Jag vill verkligen tacka mina underbara vänner Saga, Elvira, Ragna och Evelina som har bidragit till att skolan var lite mindre hemskt. Det finns några jag skulle vilja tacka som tyvärr slutat men en person jag kan hylla är Emilio som har fått mig att uppskatta idrottslektionerna lite mer när han uppfyllde min önskan att köra kurragömma kull. En till person som jag inte kunde undvika att tacka är Jamil som suttit och snackat skit med oss men även ståt ut med ohälsosamma mängder klagande och sura miner alldeles för länge. Ni som känner mig vet att trots allt gnällande så är jag långt ifrån redo att lämna det här kapitlet bakom mig, men så har jag insett att man inte måste lämna det bakom sig, utan istället lära sig att gå vidare hand i hand med alla minnen och lärdomar man samlat på sig under den här tiden. Tack, Strandskolan för en skön mix av ångest, lycka, stress och eviga minnen och vänskaper.
Alla högstadiets svårigheter och problematiker kändes så avlägsna men den tiden kom snabbare än man någonsin kunnat tro. Alla dagar har känts detsamma men ändå står vi här idag och kan se över de tio åren vi spenderat här som inkluderar alla saker som vi i stunden upplevt som jobbiga eller roliga, positiva som negativa men nu kan vi istället se det som något som gett hela upplevelsen av grundskolan karaktär och gjort den så betydelsefull. Det är många aspekter som bidragit till att skolgången blev till den minnesvärda resan den blivit, exempelvis alla udda vikarier, alla miljontals lärarbyten vi haft, våra utflykter och klassresor. Jag tror aldrig att jag hade tagit mig genom skolgången utan alla Coopbesök och alla oräknebara skrattattacker.
Jag vill verkligen tacka mina underbara vänner Saga, Elvira, Ragna och Evelina som har bidragit till att skolan var lite mindre hemskt. Det finns några jag skulle vilja tacka som tyvärr slutat men en person jag kan hylla är Emilio som har fått mig att uppskatta idrottslektionerna lite mer när han uppfyllde min önskan att köra kurragömma kull. En till person som jag inte kunde undvika att tacka är Jamil som suttit och snackat skit med oss men även ståt ut med ohälsosamma mängder klagande och sura miner alldeles för länge. Ni som känner mig vet att trots allt gnällande så är jag långt ifrån redo att lämna det här kapitlet bakom mig, men så har jag insett att man inte måste lämna det bakom sig, utan istället lära sig att gå vidare hand i hand med alla minnen och lärdomar man samlat på sig under den här tiden. Tack, Strandskolan för en skön mix av ångest, lycka, stress och eviga minnen och vänskaper.